I mitten av förra veckan var jag i Bryssel. Jag var där tillsammans med min kollega Carina Norlén och de andra i Omtankegruppen* som vi kallar vårt samarbete kring glömda barn – barn som växer upp i dysfunktionella familjer.
Det som slog mig efter att ha samtalat med två av våra svenska EU-parlamentariker Anna Hedh (s) och Alf Svensson (kd) är att det är i EU som sätter agendan för svensk politik. Självklart, säger en del, förvånande säger säkert andra. För min egen del hade jag det lite på känn, men som för så många andra har jag lagt EU-politiken lite åt sidan, för att mer fokusera på svensk politik, Eu har på något sätt känts lite obekant. Det är något jag kommer ändra på i framöver.
Anna Hedh berättade också att hon upplever att alkoholfrågan inte har någon hög prioritet i parlamentet. De flesta ser inte att en ökad alkoholkonsumtion är något som är alarmerande för folkhälsan, hon å andra sidan ser den kopplingen fullt och klart.
EU har mycket hög alkoholproduktion (världens största exportör och konsument av alkohol) och mängder av jobb är beroende av att vi fortsätter konsumera - och gärna konsumerar mer. Just i dessa tider, när allt fokuseras på att lösa Euro-områdets finansiella kris, känns det bra att i alla fall Anna Hedh och några andra ser på alkoholfrågan med nyktra ögon.
Jag personligen tycker att man borde tänka mer utifrån ett barnperspektiv när man lagstiftar kring dessa frågor. Då borde inte en ökad alkoholproduktion vara det optimala, utan åtgärder som gör att barn tas om hand av föräldrar som inte är inne i ett risk- eller missbruk av alkohol – det är verkligen inte självklart idag. Ungefär var femte barn eller 385 000 stycken växer upp under just sådana förhållanden.
Jag är ingen expert på området men här torde sänkta införelsekvoter, totalstopp för alkoholreklam, höjd alkoholskatt med mera, vara redskap för att få ner totalkonsumtionen och därmed antalet barn som växer upp i risk- eller missbruksmiljöer.
*(Omtankegruppen består av Hela Människan, IOGT-NTO, Blå Bandet och LP-Verksamheten)
