I mitten av förra veckan var jag i Bryssel. Jag var där tillsammans med min kollega Carina Norlén och de andra i Omtankegruppen* som vi kallar vårt samarbete kring glömda barn – barn som växer upp i dysfunktionella familjer.

Det som slog mig efter att ha samtalat med två av våra svenska EU-parlamentariker Anna Hedh (s) och Alf Svensson (kd) är att det är i EU som sätter agendan för svensk politik. Självklart, säger en del, förvånande säger säkert andra. För min egen del hade jag det lite på känn, men som för så många andra har jag lagt EU-politiken lite åt sidan, för att mer fokusera på svensk politik, Eu har på något sätt känts lite obekant. Det är något jag kommer ändra på i framöver.

Anna Hedh berättade också att hon upplever att alkoholfrågan inte har någon hög prioritet i parlamentet. De flesta ser inte att en ökad alkoholkonsumtion är något som är alarmerande för folkhälsan, hon å andra sidan ser den kopplingen fullt och klart.

EU har mycket hög alkoholproduktion (världens största exportör och konsument av alkohol) och mängder av jobb är beroende av att vi fortsätter konsumera - och gärna konsumerar mer. Just i dessa tider, när allt fokuseras på att lösa Euro-områdets finansiella kris, känns det bra att i alla fall Anna Hedh och några andra ser på alkoholfrågan med nyktra ögon.

Jag personligen tycker att man borde tänka mer utifrån ett barnperspektiv när man lagstiftar kring dessa frågor. Då borde inte en ökad alkoholproduktion vara det optimala, utan åtgärder som gör att barn tas om hand av föräldrar som inte är inne i ett risk- eller missbruk av alkohol – det är verkligen inte självklart idag. Ungefär var femte barn eller 385 000 stycken växer upp under just sådana förhållanden.

Jag är ingen expert på området men här torde sänkta införelsekvoter, totalstopp för alkoholreklam, höjd alkoholskatt med mera, vara redskap för att få ner totalkonsumtionen och därmed antalet barn som växer upp i risk- eller missbruksmiljöer.

*(Omtankegruppen består av Hela Människan, IOGT-NTO, Blå Bandet och LP-Verksamheten)

Nu är jag nyss hemkommen från en fantastisk resa till Hela Människan Ria Gävle, där fick jag möjlighet att träffa föreståndaren Carl-Erik Mårtensson som brinner för att få ut människor i arbete, till sin hjälp har han en second hand butik som erbjuder värdefull och viktig sysselsättning.

Jag mötte även, Christer, Ingrid, Annica och Janne som alla vittnade om en härlig arbetsgemenskap som gav dem hopp inför framtiden.

Håll utkik på denna hemsida eller läs artiklarna i tidningen ”Aktuellt från Hela Människan” som kommer ut runt första advent.

Jag har precis kokat gröten och gör mig färdig för avfärd mot Gävle. Det ska bli en intressant dag och möta Hela Människan enheten där. Hela Människan Ria Gävle har nyligen startat upp en second hand butik som jag ska göra ett reportage om.

Håll utkik på denna sida, samt i vår tidning ”Aktuellt i Hela Människan” för att läsa reportaget.

Nu är det dags att ta första skeden gröt och snart ta tåget mot Gävle.

Nu är jag på Stockholmståget tillbaks från Göteborg, det har varit en omtumlande och inspirerande resa. Jag har hunnit träffa Shirin som är Fas 3:are och som brinner för att få ett riktigt jobb. Och Bengt som har hunnit bli 82 år och nu arbetar som frivillig hos Hela Människan Ria Lerum efter år med mycket alkohol och Valium. Jag har också träffat Bjarne som berättade om sin tuffa barndom med en misshandlande styvfar. Jag träffade också Lillemor som är föreståndare i Lerum, hon har gett mig mycket ny energi genom sitt raka men kärleksfulla sätt att bemöta Riagäster och andra hon möter.

Igår torsdag den 13 oktober hade också Hela Människan Ria Lerum sin 45-års fest, 30 år som Hela Människan enhet och 15 år med second hand butik. Det var en bejublad fest med god mat, filmvisning med mera, allt under ledning av enhetens styrelseordförande, Tor.

Håll utkik på den här hemsidan och i vår tidning ”Aktuellt från Hela Människan” för att läsa mer om mina möten i Lerum.

Imorgon åker jag till Lerum, de har nämligen sitt 45 års jubileum. 30 år som Hela Människan enhet, men också 15 år som second hand affär, det blir helt enkelt 45 år.

Även en lite filmsnutt planeras, så håll utkik på YouTube och vår hemsida, samt på Facebook. För du vet väl om att Hela Människan finns på Facebook sedan en tid tillbaka, www.facebook.com/hela.manniskan samt www.facebook.com/glomda.barnen

Igår söndag 3 juli, startade årets upplaga av politikerveckan i Almedalen på Gotland. Det var ett soligt men bitvis dimmigt Visby som mötte oss då, idag har solen tittat fram ännu mer. Jag har hunnit installera mig i vårt boende som ligger strax utanför Söderport, som är en av ringmurens alla portar.

Igår var det Miljöpartiets dag och tittar man i det allmänna programmet osar även många av programpunkterna miljö. Idag måndag 4 juli har Moderaterna sin dag och det ska bli intressant och se vad kvällen erbjuder.

I morse hade vi inom Hela Människan vårt första frukostpanelsamtal med temat ”Ungdomsarbetslöshet – ett hot mot välfärden” med bland annat Per Nilsson, generaldirektör från Ungdomsstyrelsen som deltagare.

Det var intressant att lyssna på de inlägg som paneldeltagarna gav. Diskussionen handlade en hel del om att hur ungdomar ska knäcka koden till arbetsmarknaden. Bland annat lyftes vikten av förebilder upp av Fryshusets vd Johan Oljeqvist som menade att man kanske inte behöver ge alla ungdomar i de resurssvaga förorterna arbete. Men ger man åtminstone en del av dessa ungdomar arbete så skapar detta en framtidstro för många. Moderator och tillika nytillträdd projektledare för Hela Människans ungdomsprojekt ”I´m moving on”, Petra Åström berättade att cirka 100 000 ungdomar saknar arbete eller går i skolan. En del av dessa kan vara sjukskrivna, nyligen inflyttade till Sverige eller av andra orsaker stå utanför arbetsmarknaden eller studier. Men en stor del av dessa ungdomar har man egentligen ingen koll på vad de gör.

Simon Miderfjäll från Hela Människan enheten Öppen gemenskap i Umeå menade att många enkla arbeten har försvunnit under årens lopp, arbeten som ofta var vikta för de ungdomar som var nya på arbetsmarknaden.

Det talades också om att dagens skola borde satsa mer på yrkesförberedning genom praktik och genom att skapa ”arbetslika” situationer i skolan, exempelvis genom att arbeta mer i projekt, för att förbereda ungdomarna på arbetsmarknadens krav.

Är du i Visby? Titta gärna ner på vårt andra panelsamtal som går av stapeln kl. 08.30—10.00 imorgon (5/7). Temat är ”After work, socialt trivsam samvaro eller social katastrof?” Vi bjuder också på frukost mellan kl. 08.30-08.45, först till kvarn gäller!

Nu kan du gilla oss på Facebook. Klicka på banner nedan!

Sprid även adressen till Facebooksidan: www.facebook.com/hela.manniskan

Jag ser verkligen fram emot årets politikervecka i Almedalen. I år har vi på Hela Människan ett extra intressant program, tycker jag. På måndagen (4 juli) startar vi med ”ungdomsarbetslöshet – ett hot mot välfärden?” som hoppas belysa vad man kan göra för att hindra utanförskapet som arbetslöshet kan leda till. Många menar också att denna permanentning av unga som aldrig kommer in på arbetsmarknaden leder till att vi i framtiden får svårt att hålla samma välfärd som idag. Det tycker jag känns ganska obekvämt, välfärden är ganska grovmaskig och naggad i kanten, redan idag.

På tisdagen (5 juli) är temat ”After work, socialt trivsam samvaro eller social katastrof?” och även detta är ett aktuellt tema. Idag lyser solen i Stockholm och många sommarlediga kommer njuta i solen, för oss andra som fortfarande väntar på vår behövliga sommarsemester kanske det ska kopplas av efter jobbet. Jag bor själv i centrala Stockholm, ganska nära Medborgarplatsen som är ett av stadens mest populära ”vattenhål”. Dit går många ”after-workare” för att ha lite trevligt efter jobbet. Problemet är väl att det kan vara svårt och säga nej, dels till den sociala gemenskapen, men också till de drycker som serveras där. Det har inom vissa delar av arbetslivet i Stockholm blivit standard med ”fredagsöl” eller andra aktiviteter. Inom vissa företag är dryckskulturen så pass stark att man redan tidig fredagseftermiddag korkar upp flaskor på kontoret, sen fortsätter kvällen med mat och dryck på något uteställe. I min grundsyn vill jag att alla människor ska få välja själv hur de vill göra. Men frågan om valet är fritt när den sociala pressen för att delta i aktivisterna är stor. Jag tycker att det är självklart att arbetsgivare ska erbjuda en alkoholfri arbetsmiljö, något jag tror de flesta också lever upp till. Men jag efterlyser ett tänk även när det gäller efter jobbet – after work. Beräkningar visar nämligen att cirka en miljon personer i Sverige befinner sig i ett riskbruk att utveckla alkoholism. Detta måste jag, du och våra arbetsgivare också ta hänsyn till. Ett sätt är att öppna upp för andra alkoholfria social aktiviteter efter jobbet – det behöver inte alltid vara alkohol inblandat!

På onsdagen (6 juli) belyser vi barn som växer upp i dysfunktionella familjer. Det finns närmare 400 000 barn som växer upp i familjer där det finns ett risk- eller missbruk. Utöver det finns det andra orsaker som psykisk sjukdom, fattigdom och så vidare som gör att föräldrarna inte kan knyta an känslomässigt till sina barn. Lågt räknat finns det en halv miljon barn som växer upp i dysfunktionella familjer (glömda barn). Det finns en vilja från många att göra något åt saken, exempelvis så är kommuner skyldiga att ha barnstödsgrupper för glömda barn. Men finns det ”inga glömda barn”, behöver man inte ha någon grupp. Det är kanske därför enbart två procent av alla barn får hjälp! Det som istället händer är att barnet obearbetat och utan väl fungerande nätverk får klara sig bäst de kan, ofta med sämre förutsättningar än sina jämnåriga, stödet hemifrån är svagt eller icke existerande. Skolan blir ofta lidande och många av dessa barn hittar till alkohol och andra droger betydligt fortare än sina kamrater. Jag åker runt i landet och gör reportage om våra öppna verksamheter (Ria) och träffar många gäster. Något som nästan alltid förenar gästerna är deras uppväxt, de har nästan alltid haft en dysfunktionell uppväxt. Ingen hittills jag talat med har fått något stöd i unga år, stödet har möjligtvis kommit i tonåren, när de har blivit bråkiga, börja stjäla bilar eller hittat på andra olagliga saker. Ibland har det faktiskt hänt att man har brytt sig om dem bara för att de är människor också, så det finns hopp! Frågan är om vi verkligen har råd att låta det fortgå så här. Först och främst är det mänskliga lidandet stort för många individer, sen tror jag det är en samhällsekonomisk katastrof för Sverige att inte ha väl fungerande individer i dagens globaliserade värld.